Nu är partytältet på plats!

Det täcker nästan hela utrymmet mellan dom två husen. Med andra ord: Gott om plats!

Och eftersom vi har fått en fråga om detta: det är inte nödvändigt att ta med egen mat eller dryck*. Huset bjuder! (Det har sparat i 100 år.)

(*finns både med och utan)

Gästlistan / anmälda hittills:

Jens

Sofie och Johan

Lasse W och Eva

Elin och Aldo

Ingrid och Clas

Peter och Carina

Toobbe och Anna-Lena

Anna och Magnus

My & Christian
Lasse N & Anette
Tomas
Carin
Cilla och Martin
Lina och Niclas
Inga-Maj och Göran
Per-Erik
Marie
Ann& Gert-Olle
Marie Strandh

Matilda
Nina & Urban
Anna

 



Själva har vi bott här sju år, men huset fyller 100!

Lördagen 28 juni har vi fest på Majorsgatan 28B. Dom som är inbjudna kommer att få ett speciellt meddelande och länk till den här sidan.

Grattis på vårt hus 100-årsfirande!

 

28 juni 1914 -
inte vilken dag som helst

En serbisk nationalist vid namn Gavrilo Princip hade tagit sig till Sarajevo där han mötte sex andra konspiratörer. En major i serbiska armén och medgrundare av Svarta handen, Voja Tankosić, lät utrusta dem med fyra pistoler, sex bomber och varsin giftkapsel med kaliumcyanid.
Den 28 juni 1914 anlände ärkehertig Franz Ferdinand med sin gravida hustru Sophie von Chotek till Sarajevo via tåg. De satte sig i en bil som stod uppställd utanför järnvägsstationen och färden genom staden började. Det fanns ingen egentlig bevakning, bara en påminnelse till stadens poliser att hålla ögonen öppna och att de som fanns längs färdvägen skulle se till att inget hände. Ärkehertigen och hans fru färdades i en öppen bil i låg fart genom staden. Princip och hans kamrater kände till de bristfälliga säkerhetsåtgärderna och placerade ut sig på olika platser längs färdvägen.
Den förste person som bilen passerade var en serb som anslutit sig till konspiratörerna, men han tvekade och gjorde inget försök - det fanns ju sex till längs vägen.
När bilen körde över en bro rusade en man fram - vid namn Nedeljko Cabrinovic och kastade en bomb. Bomben dunsade mot bilen och rullade ner på gatan, där den exploderade och skadade några åskådare samt en militär.^[3]
Cabrinovic svalde en giftkapsel och slängde sig i floden, men några åskådare hoppade efter och drog upp honom ur det grunda vattnet - mannen dog inte, giftet var antingen för gammalt eller för svagt; han kräktes bara på vägen till fängelset.
Ärkehertigparets bilfärd fortsatte till rådhuset, där borgmästaren tog emot och välkomnade gästerna. Ferdinand avbröt honom med: "Vad tjänar era tal till? Jag kommer till Sarajevo i fred och någon kastar en bomb på mig! Detta är skandalöst!" Man beslöt sig för att åka till sjukhuset och hälsa på de som skadats av bomben, och man skulle köra snabbt längs floden för att inte ge några fler lönnmördare en chans. Men ingen hade informerat chauffören Leopold Lojka om att färdvägen skulle ändras, så denne svängde av misstag in på Franz Joseph-gatan, där Princip befann sig av en ren slump. Bilen bromsade in för att vända tillbaka, och Princip drog fram sin pistol och två skott brann av. Det första i Sophies buk, det andra i Franz hals. Sophie svimmade och Franz skrek:
"Sophie! Sophie! Dö inte! Lev för barnens skull!" Greve Franz von Harrach frågade om han hade ont men han svarade bara: "Det är ingenting."^[4] Bägge dog innan de kom till sjukhuset.
Princip svalde liksom Cabrionic en självmordskapsel, men även nu var giftet för svagt. Innan han hann skjuta sig så hade någon kastat sig över honom och tvingat honom att släppa pistolen.
Han fördes till ungdomspsyk och dömdes på grund av sin ringa ålder till 20 års tukthus. Det var inte tillåtet att avrätta personer under tjugo år i Österrike-Ungern på den här tiden, och det återstod knappt en månad till Princips 20-årsdag. Han avled 1918 i fängelset i Theresienstadt. (Wikipedia.)